"Vi ser inte andra som de är, vi ser dem som vi är"

Rubriken är ett citat från av Anaïs Nin. Jag har funderat kring citatet, och tänker ungefär så här:
Om jag utgår från mej själv när jag läser av en annan människa, är risken stor att jag missar ett tillfälle där en annan individs erfarenhet och potential kunnat berika mitt perspektiv – och därmed missar jag att ge mej själv möjlighet att växa.
För att få en så komplett bild av andra som möjligt, behöver jag mod. Mod att se vem jag själv är, vilka fördomar jag bär på och inte minst att se andra människor på ett nytt sätt. Mod att utmana mej själv att reflektera över varför jag drar de slutsatser jag gör om människor jag möter.
För att kunna se så mycket som möjligt av vilka mina medmänniskor verkligen är, behöver jag en rejäl dos självinsikt. Har jag koll på mej själv, hur jag mår, reagerar och tänker – och inte minst varför, tror jag att jag med större framgång kan se mer av vad varje medmänniska egentligen är.
Sedan skadar det ju inte att vara nyfiken. På mej själv. Och andra. Ungefär så tänker jag.