"1. Tillvarons största gåva - det är jag själv.
2. Alla människor kan lära sej något av mej.
3. Mina tankar är mer komplicerade än alla datorer.
4. Mina känslor är lika viktiga som andras.
5. Det jag säger är väl värt att uppmärksammas.
6. Det jag gör är väl värt att uppmärksammas.
7. Jag respekterar mej själv och finner att andra gör det också.
8. Jag skrattar åt mej själv med ömhet och värme.
9. Jag har full rätt att må bra på alla sätt.
10. Jag är unik - det finns ingen mer som jag."
Jag vill ju tro att människor som bemöter sig själv utifrån Jantelagen 2.0 och Vikingalagens principer också är förmögna att bemöta andra människor på samma sätt. Att ha respekt för den egna personen och samtidigt ha distans till sig själv, tror jag är goda grogrunder för att också kunna ta till sig av vad andra människor har att ge och bidra med.
Med respekten och självtilliten tror jag också att tryggheten ökar och rädslan minskar. Jag har under den senaste tiden sett en del tråkiga exempel på vad som händer när människor är otrygga (såväl i sig själva som på sin arbetsplats) eller rädda (att misslyckas, att bli uteslutna etc.).
Likaväl som jag tror att en organisation, som genomsyras av den traditionella Jantelagen, inte är vare sig någon trivsam eller vidare produktiv arbetsplats - likaväl vill jag tro att en arbetsplats med anställda som ser på sig själva utifrån de perspektiv som Vikingalagen och Jantelagen 2.0 har en större förmåga att vara en bra arbetsplats. Både ur ett trivselperspektiv och ett resultatmässigt perspektiv! Den är nog rätt sann, den där klyschan: "Om du inte har förmågan att älska dej själv kan du heller inte älska någon annan".
Jag tror också att det krävs trygga, orädda människor i en orgsanisation för att klimatet i den ska bli tryggt. Och, banne mej, även denna gång så ligger detta ansvar på dem som sitter på ledarpositioner! För, som någon klok människa sa: "Den som inte har tagit itu med sig själv, ska heller inte ta itu med någon annan".
Här kommer en lång kommentar igen :)
SvaraRaderaJag säger som jag sagt innan, vad du är klok! Håller helt med dig.
Man märker så lätt om människor inte är tillfreds med sig själva, då har de så mycket lättare att klanka ner på andra. Det är bara till att gå till sig själv och titta på de perioder man själv kan ha av självömkan, dåligt självförtoende eller när det är ngt annat som man inte är tillfreds med och som upptar ens tankar. Vad lätt det är då att hitta fel hos andra. Förhoppningsvis ser man det innan man hunnit såra någon. Så man kan tag i sig själv och förlåta sig själv och ev. be om förlåtelse. Det är balsam för själen och en stor del i att kunna bli trygg med den man själv är.
Jag tycker Vikingalagen andas så mycket ödmjukhet av äkta slag (inte av den falska sorten som Jantelagen sprider. Den är lätt att koppla i hop med Sören Kierkegaards "Till eftertanke". Antar att du känner till den, men den är bra att läsa om och om igen:
Till eftertanke
av Søren Kierkegaard
Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.
Kram.
Tack,Ingela - du lär mej så mycket! Kirkegaards tankar kan man aldrig få nog =)! Kram!
SvaraRadera