En artikel i Dagens Industri den 22 mars handlar om en föreläsning som Carl-Henric Svanberg, f d koncernchef vid Ericsson numera styrelseordförande i BP, hållit för studenter i Lund. Herr Svanberg är ingen som jag förknippar med stor ledare, framgångsrik däremot – gud ja! Men, jag fastande för ett par uttalanden:
Svanberg ansåg att det viktigaste han lärt sig beträffande ledarskap är ”ständig beredskap att medverka till förändring”. Men, han menade också att ett företags kultur är starkare än alla förändringsstrategier: ”Kulturen vinner varje gång. Därför måste man förstå kulturen och alla i företaget måste förstå… vart man är på väg.”
Japp! Glasklart! Ledningen måste vara alert. Måste kunna agera snabbt. Framförallt: Våga agera snabbt. För förändring tar i regel alltid längre tid än vad du tänkt dej. Och om inte ledningen har beredskap – vem ska då ha det? Vem ska då ta initiativ till förändringen?
Det är ganska självklart att en organisations kultur är starkare än förändringsstrategier. Kulturen sitter ju så djupt rotat att det oftast är svårt att sätta ord på den kultur som råder på ens arbetsplats. Jag skulle vilja säga att känner du inte kulturen i den organisation du leder, då vet du heller inte hur du ska genomföra en förändring. Och: om du som ledare inte känner kulturen i det företag du chefar inom – då har du inte fattat vad ledarskap handlar om!
Så det sista då; ”…att alla måste förstå… vart man är på väg”: det är väl den här biten som ledare nästan framstår som magiker när de hanterar. När de förmår samla alla kring en vision, som de lyckas göra så levande att alla i organisationen – eller i alla fall merparten – vet vart de är på väg. Att ha förmågan att kommunicera en vision och mål så att alla tokar den på samma sätt, det är stort. Det är svårt. Men jag tror att det underlättar om du förstår kulturen i din organisation och inser betydelsen av att vara i ständig beredskap.
Visst har han rätt, Svanberg, tycker jag. Men, det är ju inte så man baxnar över dessa insikter. Kanske har det däremot betydelse vem som står som avsändare för detta uttryck – om de ska få medialt utrymme och ett positivt mottagande…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar