"1. Tillvarons största gåva - det är jag själv.
2. Alla människor kan lära sej något av mej.
3. Mina tankar är mer komplicerade än alla datorer.
4. Mina känslor är lika viktiga som andras.
5. Det jag säger är väl värt att uppmärksammas.
6. Det jag gör är väl värt att uppmärksammas.
7. Jag respekterar mej själv och finner att andra gör det också.
8. Jag skrattar åt mej själv med ömhet och värme.
9. Jag har full rätt att må bra på alla sätt.
10. Jag är unik - det finns ingen mer som jag."
Jag vill ju tro att människor som bemöter sig själv utifrån Jantelagen 2.0 och Vikingalagens principer också är förmögna att bemöta andra människor på samma sätt. Att ha respekt för den egna personen och samtidigt ha distans till sig själv, tror jag är goda grogrunder för att också kunna ta till sig av vad andra människor har att ge och bidra med.
Med respekten och självtilliten tror jag också att tryggheten ökar och rädslan minskar. Jag har under den senaste tiden sett en del tråkiga exempel på vad som händer när människor är otrygga (såväl i sig själva som på sin arbetsplats) eller rädda (att misslyckas, att bli uteslutna etc.).
Likaväl som jag tror att en organisation, som genomsyras av den traditionella Jantelagen, inte är vare sig någon trivsam eller vidare produktiv arbetsplats - likaväl vill jag tro att en arbetsplats med anställda som ser på sig själva utifrån de perspektiv som Vikingalagen och Jantelagen 2.0 har en större förmåga att vara en bra arbetsplats. Både ur ett trivselperspektiv och ett resultatmässigt perspektiv! Den är nog rätt sann, den där klyschan: "Om du inte har förmågan att älska dej själv kan du heller inte älska någon annan".
Jag tror också att det krävs trygga, orädda människor i en orgsanisation för att klimatet i den ska bli tryggt. Och, banne mej, även denna gång så ligger detta ansvar på dem som sitter på ledarpositioner! För, som någon klok människa sa: "Den som inte har tagit itu med sig själv, ska heller inte ta itu med någon annan".
