"Massorna följer en ledare som marscherar tjugo steg framför, men om han är tusen steg framför ser de honom inte och följer honom inte."
Georg Brandes
Jag tycker att det verkar ganska lätt: Genom att vara en närvarande, nåbar ledare är så mycket vunnet. Du vinner i legitimitet och din närvaro är en bekräftelse gentemot dina adepter - till exempel. Och vilka synergieffekter kan det få, för trivsel, för effektivitet och resultat? Det borde inte heller vara särskilt svårt, eller tidskrävande. Det är väl bara att sätta av tid för att vara där, ha tid att möta dina anställda, att informera dig om hur andra människor har det. Det kan ju inte kräva särskilt mycket självdisciplin. Snarare förutsätter det att du som chef har ett genuint intresse för andra människor.
Är det därför vissa ledare aldrig bryr sig om eller inte förstår betydelsen av närvaro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar