Om bekräftelse

”Det finns mer hunger efter kärlek och uppskattning i världen, än efter bröd.”
Moder Theresa

Jag har funderat kring vårt behov av att få bekräftelse och många ledares totala oförstånd inför detta faktum. Människor jobbar arslet av sej, utan att någon av deras överordnade visar en tendens till att återkoppla det till dessa guldgruvor till anställda. Medarbetare som bidrar till utveckling, förbättrat resultat eller god stämning, med ledare som inte ens har vett att klämma ur sej så mycket som ett tack, en uppmuntran - än mindre befordran eller löneökning (eller vad nu den anställde drivs av).
Moder Theresa fattade vad det handlade om; hur stora våra behov av att bli sedda är. Denna lilla kvinna hade en hel del att lära dagens företagsledare. Hon förstod vad människan behöver.
Lägg sedan Moder Theresas citat om bekräftelse till HR-teorins klassiker Hawthorne-studierna. Ni vet, den studien där man ändrade t.ex. belysningen för att få reda på under vilka betingelser som arbetarna presterade bäst. När testgruppen höjde sin prestationsförmåga när ljuset ökade och när ljuset minskade, drogs slutsatsen att när de anställda upplevde att ledningen såg dem, intresserade sig för dem – så ökade motivationen att arbeta.
Poängen då? Jo, att Moder Theresa föddes någon gång på 1910-talet, och Hawthorne-studierna genomfördes ungefär 15-20 år senare. Det här är med andra ord allt annat än dagsfärskt (låt vara att Moder Theresa förmodligen uttalade de där orden efter att studierna i Chicago genomförts). Och ändå… missar många av dagens ledare att betydelsen av att se och intressera sig för sina anställda. Jag kan liksom inte sluta undra över: om man inte är intresserad av de människor man har i sin organisation, än mindre vet något om dem – varför i hela världen väljer man då att ha en ledande befattning?